Solteckningar
Martin Skoog fotograferar med en osentimental inlevelse. Med kameran som ficklampa följer han mönster i gatstenar, skrovliga murar och sprickor i asfalten. Det är oklart om allting utspelar sig mitt i en stadskärna eller i dess periferi. Vi ledsagas genom platser som saknar fasta konturer. Utan gatuskyltar, utan igenkännbara tecken undflyr de varje beskrivning. Överallt och ingenstans. Här finns en exakthet och vaghet på en och samma gång. ”Staden är realiserandet av mänsklighetens gamla dröm om labyrinten. Flanören utforskar, utan att veta om det, denna realitet”, skriver Walter Benjamin.
(från förordet, Joanna Persman)
Alla vet att skuggjaget är den förvrängda, förvridna delen av jaget. Men alla vet också att skuggan är mycket mer underhållande än det riktiga jaget. Skuggan har en anpasslighet och en böjlighet som förvirrar. Den leker med bilden av det den ska efterlikna. (Och redan där har den ju många likheter med fotografiet, vår tids mest överskattade sanningsvittne, som ju, när allt kommer omkring, bara är en av många okulära tolkningar av verkligheten.)
(från förordet, Björn Larsson)